Sicksack kring Kungsleden på turskidor

Sicksack kring Kungsleden

Längd: 139 km
Antal dagar: 7
Start: Katterjåkk
Mål: Vakkotavare

Upptäck fjällvärlden utanför den klassiska Kungsleden! Den här turen kräver sin åkare – många etapper är långa. Gör den i april när dagarna är så långa att du har gott om tid på dig att hinna fram till stugan.

Denna tur riktar sig extra mycket till dig som redan skidat Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta och vill uppleva något mer utan att ta ut svängarna alltför mycket. Genom att variera åkning utmed led med att skida utanför, öppnar sig helt nya möjligheter till stråk. Utmed turen färdas du i mindre besökta dalgångar men även en populär avstickare från Kungsleden till Nallostugan.

Etapplängderna varierar så att det inte ska bli alltför tungt dag efter dag. På de kortare etapperna kan du passa på att göra egna utflykter eller bara hänga i stugan och återhämta dig. Eftersom flera av sträckorna går utanför markerad led krävs goda kunskaper i navigation.

På stugplatserna Sälka, Kaitumjaure och Teusajaure finns butiker, vilket innebär att du inte behöver bära med dig all mat hemifrån.

Ankomst

Det tidiga nattåget anländer vanligtvis till Katterjåkk kl. 11:45. I april har du dagsljus till omkring kl. 20 och kan därmed ge dig av mot Unna Allakas direkt efter ankomst. Kommer du däremot med det senare tåget, eller reser i mars, gör du klokt i att övernatta på Katterjåkks turiststation och inleda turen följande dag.

Är du medlem i Svenska Fjällklubben finns även möjligheten att boka in dig i deras klubbstuga, Katterjaurestugan, belägen cirka tre kilometer söder om Katterjåkk.

Dag 1: Katterat – Unna Allakas, 30 km, upp 830 m, ner 640 m

På pappret kan tre mil verka långt, men eftersom etappen saknar tunga stigningar och dessutom följer en vinterled där skoteråkning är tillåtet brukar det inte vara några större problem att hålla ett bra tempo hela vägen. Som belöning väntar i slutet en fyra kilometer lång utförslöpa ner till Unna Allakas.

Från tågstationen fortsätter du i tågets färdriktning och passerar genom en liten tunnel under spåren bort till skidliften på andra sidan. Vill du spara både tid och höjdmeter tar du Katterjåkksliften upp och siktar därifrån rakt söderut mot de två andra liftarnas dalstationer. Här ansluter du till vinterleden, oftast rejält uppkörd av skotrar. Skoteråkarna följer dock inte alltid leden slaviskt utan väljer ofta enklaste vägen genom dalen – vid god sikt är det bäst att göra detsamma.

Första två kilometerna går uppför längs Gátterjohka, med cirka hundra höjdmeter att ta. I höjd med Katterjaurestugan planar terrängen ut. Leden följer Gátterjávris östra strand, men de flesta genar rakt söderut över sjön – gör gärna det du också.

På andra sidan sjön ansluter du till den markerade leden igen och korsar snart gränsen till Norge. Här gäller i regel skoterförbud, men man har gjort ett undantag just här eftersom det annars är svårt att dra en praktisk led som enbart går på svenska sidan. Rakt framför dig har du nu det buliga fjället Beatnatčorru som ligger på norska sidan av gränsen. I allmänhet är själva topparna häromkring ganska avrundade, däremot kan det förekomma väldigt branta fjällsidor.

Från Gátterjávri fortsätter leden nästan flackt i tio kilometer, med endast hundra höjdmeter att avverka. Vid dalen Hoiganvággi stöter du på dagens första rastskydd, Stuor Gearbil, där det även finns en hjälptelefon. Här kan du passa på att ta en paus inför kommande stigning.

Efter passagen över Dossagemjávri börjar en fem kilometer lång uppförsbacke genom Dossagemvággi. Till vänster reser sig fjället Stuor Gearbil, till höger Válffovárri som ligger  på gränsen mellan Norge och Sverige. Längre in i grannlandet ligger Beatnatčorru  . På äldre norska kartor täcks östsidan av Beatnatčorru nästan helt av glaciärer, men dessa har i dag i stort sett försvunnit. Vintertid märks dock inte skillnaden.

Efter en namnlös sjö på drygt 1020 möh bär det utför till Valffojávrrit. I sydöstra änden ligger nästa rastskydd, Válffojohka – en bra plats för en sista paus före dagens sista stigning upp mot Skáŋgaleapmi (Sjangeli). Backen är lång och seg, och efter 22 kilometer känns det i kroppen.

Väl uppe på krönet har du utsikt ner mot den gamla koppargruvan Sjangeli. Här bröts malm redan i slutet av 1600-talet. Av olika anledningar avbröts och återupptogs arbetet flera gånger fram till början av 1900-talet. Arbetsförhållandena lär ha varit bedrövliga, så här djupt in i fjällvärlden med dess nyckfulla väder. Några restaurerade byggnader från den sista gruvepoken står fortfarande kvar på platsen.

Nu väntar belöningen: en härlig fyra kilometer lång utförslöpa ner i Gámavuopmi (vuopmi är nordsamiska för skogbeklädd dal). Först går det brant ner mot Skáŋgalanjavri, därefter fortsätter det relativt snällt utför innan det blir brantare igen. Leden gör en tvär vänstersväng längre ner – enklast är att följa skoterspåren om man valt att lämna leden något.

Snart planar det ut och du möter leden från Abiskojaure. Härifrån är det bara en kilometer kvar till Unna Allakas, där bastun väntar. Den första stugan på platsen byggdes av Sjangelibolaget, och stugvärdsstugan härstammar också från gruvbolagets tid. Under andra världskriget användes stugan av den norska motståndsrörelsen, och sedan 1960-talet finns här även en klassisk turiststuga med 18 bäddar och ett stort allrum.

Dag 2: Unna Allakas – Tjäktja, 21 km, upp 780 m, ner 480 m

Idag lämnar du den markerade leden – men kanske inte skoteråkarna. Längs norska gränsen råder inget generellt skoterförbud, vilket lett till att en inofficiell led vuxit fram mellan Unna Allakas och Hukejaurestugan. 

Från stugplatsen skidar du rakt sydväst mot Rádjejohka, som längre upp byter namn till Goržžijohka. Framför dig tornar gränsfjället Gállančohkka upp sig. Följ jokken upp mot Vuolip Goržžijávri. Backen är ganska brant, så stighudar kan vara ett bra hjälpmedel här. På väg upp i backen kan du passa på att vila blicken mot Storsteinsfjellets dramatiska tinnar och torn, drygt en mil bort i väster.

Fortsätt sedan vidare upp i dalen. I stället för att skida direkt upp till Bajip Goržžijávri är det bättre att hålla sig i sänkan nordost om sjön. Här uppe breder ett landskap av mjuka kullar ut sig, och det är lätt att råka ta onödiga höjdmeter. Försök därför sicksacka dig fram mellan kullarna mot den större sjön sydost om Bajip Goržžijávri. Nu återstår bara några få höjdmeter av denna knappt milslånga stigning. Du befinner dig i en mäktig gryta, omgiven av rundade fjälltoppar åt alla håll.

Fortsätt upp genom sänkan sydost om sjön, mellan Guŋgar och Gárdečohkka. Vid krönet når du turens högsta punkt, 1300 meter över havet. Här väntar en spännande nedfärd ner i Alisvággi. När du kommer runt hörnet öppnar sig nya vyer: Unna Visttasčohkka, Bossosčohkka och längre bort den över 2000 meter höga Šielmmáčohkka.

Nedfärden går först genom en sänka som närmast kan liknas vid en enorm halfpipe – perfekt för breda sicksacksvängar. Strax innan du når den klotrunda sjön i kartan viker du av åt nordost för att runda de brantaste partierna. Du befinner dig nu i nedre delen av Gárderiehppi (riehppi betyder svårtillgänglig dal, ofta under en glaciär). Härifrån är det bara att fortsätta rakt ner i dalen – men med viss försiktighet.

Väl nere i Alisvággi fortsätter du söderut tills du når Kungsleden. Först är terrängen relativt flack, men den sista biten upp till Tjäktjastugan är en rejäl avslutning: cirka 150 höjdmeter från dalbotten.

Dag 3: Tjäktja – Nallo, 7,5 km, upp 290 m, ner 400 m

Efter två långa dagar väntar nu en kortare etapp. Inled med att följa Kungsleden söderut i ungefär 500 meter. När leden svänger höger viker du i stället av rakt österut, upp mot en utlöpare av Čeakčačohkka (Tjäktjajåkka). Väl uppe på åsen rundar du den och skråar vidare in i den mäktiga Šielmmávággi åt sydost. På vänster sida reser sig Riehppičohkka (ett namn som i dag bara finns kvar i äldre litteratur och på Calazos kartor, inte i Lantmäteriets), och på höger sida har du Čeakčačohkka.

När du når krönet öppnar sig, vid klart väder, en hänförande vy över  dalen och mot topparna runt omkring. Utförslöpan som följer kräver viss försiktighet – står du på för hårt kan du hamna i riktigt branta partier. Håll dig därför i sänkan, eller följ andra skidspår, så går det bra. Efter en brantare passage når du en sjö som av vissa kallas Riehppijávri. På dess östra sida gäller det att undvika den djupa bäckravin som skär ner genom dalen. För att inte fastna där skråar du en bit åt söder innan du slutligen viker av mot stugorna, som dyker upp i blickfånget strax öster om sjön.

Snart står du vid en av landets mest spektakulärt belägna fjällstugor. Höga toppar reser sig åt alla håll och utsikten mot framför allt Čeakčačohkka är magnifik. Nallostugan är en klassisk "Fjällstuga 65" och här får du ofta sällskap av topptursåkare – området är idealiskt för den sortens skidåkning.

Har du energi kvar kan du och ditt sällskap ta en eftermiddagstur mot Unna Räitastugan. Det är 14 km tur och retur, men du behöver inte skida hela vägen upp – utsikten mot bland annat Pyramiden är storslagen redan halvvägs. Den enklaste vägen är att följa ungefär den rekommenderade färdvägen som visas i fjällkartorna. Tänk dock på att nästa dag är riktigt lång och att det är klokt att vara ordentligt utvilad.

Dag 4: Nallo – Hukejaure, 30 km, upp 380 m, ner 420 m

Trots sina 30 kilometer känns dagens etapp inte lika lång som den ser ut på kartan. Anledningen är att du nästan helt slipper tunga stigningar. I stort sett hela dagen färdas du genom olika dalgångar. Den enda större klättringen kommer direkt efter start, när du tar dig upp mot Reaiddájávri i Stuor Reaiddávaggi. Därefter väntar flera kilometer av helt platt terräng innan leden svänger utför mot Sälkastugorna i Čeakčavággi. Lutningen är närmast idealisk – här är det bara att stå på och njuta hela vägen ner i dalen.

I Sälka finns butik där du kan fylla på med proviant och snacks innan du fortsätter söderut på Kungsleden. När du längre fram får syn på renstängslet och bron över Čeakčajohka är det dags att lämna huvudleden och vika av mot Čuhčavággi, där vinterleden från Singi ansluter.

Vid dalens mynning väntar en kortare stigning upp till Vuolimus Čuhčajávri – den första av flera sjöar i dalen (vuolimus betyder "nedersta"). Glöm inte att då och då vända dig om och njuta av utsikten – härifrån ser du Giebmegáisi från väster, en inte alltför vanlig syn.

Sedan är det bara att följa skoterspåren vidare genom dalen. De kan ibland avvika något från den markerade leden, men skoteråkarna väljer i regel den smidigaste vägen fram. Čuhčavággi sträcker sig drygt en mil och svänger ungefär halvvägs något åt höger. När du lämnar dalen viker leden av åt sydost och du passerar ett litet pass innan det åter bär utför ner mot Hukejaurestugorna.

Även denna stuga är en klassisk Fjällstuga 65, och ligger i ett småkuperat fjällområde vid sydänden av sjön Huvkijávri. Här fanns för några år sedan en hemmabyggd bastu, men den är numera riven.

Dag 5: Hukejaure – Kaitumjaure, 28 km, upp 200 m, ner 470 m

Dagens tur tar dig genom fjälltrakter som inte hör till de mest besökta. Trots att du färdas mitt bland topparna och inte följer en djup dalgång blir det förvånansvärt lite stigning.

Från Hukejaure följer du vinterleden söderut ner till sjön Gáiccajávri. Här lämnar du leden och fortsätter längs Čuolakjohka upp genom dalen till Čuolakjávri. Följ sjön till dess sydöstra ände och ta dig därefter upp mot passet och vattendelaren. Härifrån rinner vattendragen mot Gáidumjávri (Kaitumjaure), dagens mål. Med andra ord väntar nu utförsåkning. Inledningen kan vara brant, så det kan löna sig att ta det lite försiktigt innan du fortsätter rakt ner i Guorgguvággi. Färden fortsätter därefter åt sydost ut på sjön Viddjájávri.

Här står du inför två val. Alternativet för den som vill korta av turen är att vika av söderut och följa Kaitumälvens källflöden samt renstängslet ner mellan Sáŋarčohkka och Sáimmavárri. Härifrån kan du ansluta till Kungsleden och fortsätta till Teusajaurestugorna. På så sätt sparar du en skiddag, men dagens etapp blir då hela 32 kilometer.

Det rekommenderade vägvalet, däremot, är att fortsätta över Viddjájávri till dess östra strand och vidare till Sáŋarvággejávri i Sáŋarvággi. Därefter väntar en lång och härlig utförslöpa ner till Kungsleden. Försök att gå på så mycket skrå som möjligt söderut utan att du saktar in för mycket och tvingas diagonala, det ska vara njutbart också!

På andra sidan dalen reser sig Stuor-Jiertá nästan tusen meter ovanför dalbottnen, och längre fram dyker de första björkarna upp framför dig i söder. Vinterleden gör en båge runt stugplatsen och ansluter från sydost, men den omvägen kan du hoppa över. Lämna istället leden cirka 500 meter norr om stugorna och skida rakt söderut – efter en stund ser du byggnaderna dyka upp framför dig. Här finns både butik och bastu.

Dag 6: Kaitumjaure – Teusajaure, 9 km, upp 200 m, ner 310 m

Efter de två senaste dagarnas längre sträckor känns det nog skönt med en ”vilodag”. Dagens etapp är kort och relativt enkel – det är egentligen bara den avslutande utförslöpan ner till Teusajaurestugorna som kräver lite extra fokus.

Gena ner till vinterleden, som här också är öppen för skotertrafik. Snart får du rakt söderut syn på Gáidumgeahči, ett viste som numera inte används lika flitigt som förr. Därefter glesnar björkskogen och du kommer ut på en fjällhed. Här möter du ett renstängsel som leden följer i ett par kilometer. Stängslet sträcker sig hela vägen upp till Sitasjaurestugorna, nästan fyra mil bort, och markerar gränsen mellan Girjas och Baste čearru samebyar.

Leden fortsätter upp på fjällplatån Muorki. Här befinner du dig inom Sjaunja naturreservat, som breder ut sig nästan hela vägen bort till Gällivare. Från höjden öppnar sig en mäktig utsikt österut in i Livamvággi, mellan topparna Livamčohkka och Gorsačohkka.

När leden börjar gå utför dyker ett vägskäl upp. Leden som fortsätter rakt ner till Teusajaurestugorna är stängd för skotrar. Skotertrafiken hänvisas istället till en annan led som också slutar vid Dievssajávri (Teusajaure), men först cirka tre kilometer längre bort.

Till skillnad från sommarleden gör vinterleden rakt fram en stor serpentinsväng ner mot stugplatsen. Trots den extra svängen är det fortsatt ganska brant. För vana skidåkare är backen fullt hanterbar, men känner du dig osäker kan du ta den längre men snällare omvägen utmed skoterleden. Med tanke på etappens korta längd spelar de extra fyra kilometerna inte så stor roll.

Teusajaurestugorna ligger vackert vid sjöns strand och bjuder, precis som Kaitumjaure, både på butik och bastu.

Dag 7: Teusajaure – Vakkotavare, 14 km, upp 460 m, ner 500 m

Trots att du fortsätter längs Kungsleden saknas ledkryss på sträckan söder om Teusajaure. Anledningen är att du nu färdas genom Stora Sjöfallets nationalpark, där man vill undvika permanenta ingrepp i naturen. Lite ironiskt kan tyckas, med tanke på hur parken nästan helt slaktades vid byggandet av Suorvadammen. Nåväl, här markerar man istället vinterlederna med ruskor av träpinnar, precis som i stora delar av Norges fjällvärld.

Det är inte bara en nationalpark du kliver in i när du korsar sjön. Om du studerar kartan märker du att namnen ser annorlunda ut än norr om sjön. Här befinner du dig nu i det traditionella lulesamiska området, vilket märks i stavningen.

Direkt efter att du passerat sjön börjar dagens långa stigning. Den varar nästan halva sträckan mot Vakkotavare. Inledningen är ganska brant men planar ut efter cirka två kilometer. Här kan stighudar göra turen betydligt behagligare.

När leden till slut planar ut passerar du samtidigt trädgränsen, och om vädret är klart öppnar sig vyer söderut ända mot Sareks högsta toppar. Som mest når du omkring 950 meters höjd innan det börjar luta utför igen. Leden löper spikrakt söderut och en bit ner i sluttningen ser du en ensam renvaktarstuga på höger sida.

Ju längre ner du kommer, desto mer ökar lutningen. När du når trädgränsen går sommarleden till väster om jokken som rinner ner alldeles intill Vakkotavarestugan. Vinterleden viker istället av åt vänster, korsar jokken och fortsätter på dess östra sida. Här är det stundtals riktigt brant och du kan behöva ta några extra svängar mellan träden om det känns osäkert. Se bara till att inte hamna nere i jokkens lilla ravin.

Till slut skymtar stugan mellan träden – ett säkert tecken på att turen börjar närma sig sitt slut. Har du lite tid över innan bussen avgår kan du skida ner mot magasinet. Här brukar det ofta sitta fiskare om vädret är fint, även om landskapet i sig kan upplevas som ganska sargat på grund av regleringen. Då är det mer njutbart att vända blicken mot fjällmassiven på andra sidan magasinet.

Hemfärd

Bussen mot Gällivare avgår vanligen kl. 14:45. Resan tar knappt tre timmar. Om du ska sögerut hinner du i lugn och ro äta middag på någon av stadens restauranger innan nattåget avgår ett par timmar senare.